min historia

Ja, allt började väll när jag var 8 år (skulle fylla 9)
min mamma låg och klappade mig på ryggen och tyckte att det kändes lite konstigt. Så nästa dag så gick jag till min skolsköterska. Hon tittade på min rygg och sa att hon skulle ringa dit skol läkaren. Så efter bara någon vecka så fick jag träffa honom.
Han sa till mig att han skulle boka upp mig för ett besök hos huddinge sjukhus för att röntkas.
så bara några veckor efter besök hos han så fick jag åka till huddinge.
Och efter det besöket så fick jag träffa en man som berättade hur läget låg till.
Han berättade för mig att jag hade (ungefär) 25 graders skolios. Så jag skulle börja med en korsett behandlingen för att se till så det inte blev värre.
Så jag fick åka till en ortoped för att fixa min första korsett. det var första gången jag träffade mats.
Han satt en stund och pratade med mamma och mig och förklarade lite vad en korsett var och han berättade också att jag skulle behöva ha den minst 20 timmar om dygnet. (det är olika hur länga man ska ha den det beror vart man bor)
Sen så tog han några mått över magen och bröstet och skrev ner måtten. Sen så gick han och fixade iårdning den åt mig.
han kom tillbaka efter en stund och jagf fick prova den. (jag minns hur oskön den var !!)
Han drog några sträck på den för att gå och korta av den så att den passade bättre.
Sen när han var klar så fick vi åka hem.
Vi fick åka på många besök på röntken.
Sen så fick jag byta korsett ett antal gånger innan jag skulle byta skola. Det var då allt blev jätte jobbigt ! för jag kännde ju knappt någon i min nya klass det var bara en tjej som jag gått i samma skola som förut. så jag använde den bara på natten.
Så vi ringde till mats och berättade hur läget låg till. Han sa att vi skulle kunna testa med en natt korsett istället.
För den behövde jag bara ha minst 8 timmar natten. (och jag kan säga den var otympligare en den andra men endå sååååå mycket skönare för att jag bara behövde ha den på natten.
så efter nästan ett år med den nya korsetten så fick jag en kalelse till röntken.
Och bara några veckor efter det besöket ringde mats och sa att jag var tvungen att gå tillbaka till dagkorsett för att nattkorsetten inte hjälpte, och att mina grader nu låg på 44,4 grader. (hade då haft 33 för nästan ett år sedan)
så jag fick byta tillbaka och han sa att vi skulle ge det ett halv år. och om det då blivit yterligare grader så skulle det bli operation.
Och sen en tid efter det så fick jag åka på magnetröntken på astridlindgrens barnsjukhus.
Och nu i slutet av denna månad så ska jag träffa en läkare som ska ge mig ett besked om vad som ska hända här nest.
Ja det här var tiden fram tills nu.
så ha det bra så länge :)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

skoliosbrud

här på min blogg kommer jag Sanna att skriva om ALLT som har med min skolios att göra ! men det kan också komma några inlägg om lite vad som händer runt omkring mitt liv med skolios :)

RSS 2.0