Efter att jag druckit somnade jag till igen, men vaknade ändå ganska snabbt. Jag var nog lite hög på morfin så jag pratade lite med en sjuksköterska om att jag verkligen älskar isglass, och då roligt nog sa hon att dom hade pigelin, och hon frågade om jag ville ha en. Haha så klart tackade jag ja, men åt inte så mycket.
Nästa dag så berättade dom att jag skulle få komma upp till vanliga avdelningen senare under dagen. Jag tror att jag fick komma upp 1 halv 2 på efter middagen (eller något, mins inte helt) Sen så rullade väl dagarna på när jag låg där uppe (orkar inte skriva allt som hände för det var inget speciellt) Vänner kom och gick, så tack Jessica, Lollo, Alicia, Alicia, Isabelle och Natasha Dagarna rullade på och så var det dags att åka hem. Vi beställde sjuktransport, (som en ambulans bil, fast den används som hem körnings grejs och är grå istället.)
När jag väl kom hem så gick jag och la mig i min nya säng, som min pappa hade åkt och köpt medans jag var på sjukhuset. Sedan har dagarna bara rullat på. Och nu sitter jag här idag och mår ändå hyfsat bra !

Det här var väl det mesta i lite halft ner kortad version.

Men ni alla får ha det så bra så ska jag försöka skriva snart igen, puss och kram!

Jag fattar inte varför jag bara inte tagit mig tid att skriva på länge men det har bara inte blivit av, men som för att kompensera för att jag inte skrivit så mycket så ska jag skriva ner dom viktigaste delarna iallafall ifrån operationen.

~ Söndagen den 2 december vaknade jag vid 8 tiden, jag klev upp och gick med lite nervösa steg emot duschen, jag skule tvätta mig ren med DESCUTAN. (bakterie dödande) Sedan blev det att sätta sig på en stol framför tv i nya rena kläder. (man kan säga att jag skulle ta i så lite som möjligt för att minska risken för att få på sig en massa nya bakterier.)
Man kan säga att jag satt där hela dagen och tittade mig igenom så många avsnitt av tv serier/dokumentärer att jag nästan bara ville spy. Det var kul men samtidigt tråkigt, för jag kände att jag bara ville komma upp och röra på mig. Sedan när klockan hade segat sig fram till halv 6 så var det dags att duscha igen.
Jag var klart för avfärd. Vi åkte emot huddinge sjukhus (ca) klockan 18.20. Jag kände desto närmare sjukhuset vi kom att det faktiskt var verkligt. Jag skulle operera mig, lilla jag av alla.. När vi kom upp till avdelningen (K83) så fick jag mitt rum, och la mig ganska snabbt i sängen för att prov ligga den. Det kom också in en sjuksköterska som skulle ta ett rör med blod, för att dom skulle kunna titta så allt såg bra ut och att kroppen mådde bra. Sen så kom dom in med lite fika till mig mamma och pappa. (några lussekatter och pepparkakor) Vi åt och mumsade en stund, men sedan var pappa tvungen att åka hem eftersom man bara får ha en förälder på sjukhuset hos sig om man är under 18. Så jag gav pappa en stor kram innan han åkte och sedan satt sig mamma och jag ner och spelade någon konstigt spel som är som 4/5 irad fast annorlunda. När vi spelat en omgång så orkade jag inte mer var bara för nervös. Vi fick in en tv på rummet istället och vi satt oss tillsammans i min säng och tittade på solsidan. När de var klart bestämde vi oss för att bädda i ordning till mamma på golvet. Sedan la vi oss ner och bara pratade en stund, men mamma somnade ganska fort så låg istället med min telefon och sms med mina vänner. Vid strax innan 12 kom det in en sjuksjöterska med några tabletter och sa att jag skulle ta dom, för att dom skulle vara långtidsverkande. Hon berättade också att jag från och med då varken skulle äta eller dricka något.
Sedan la jag mig med telefonen igen och spelade och sms lite till. sedan vid 1 halv 2 kom jag på att jag kanske skulle försöka sova lite iallafall. Det kändes som om jag inte ens han börja blunda innan dom kom och väckte mig. Då var klockan 6. Jag fick gå till duschen för att jag skulle tvätta mig en sista gång. Jag satt på duschen och klev in i den, brrrr jag har nog aldrig kännt så kallt vatten. Jag vred upp värmen och väntade en stund. Det blev inte det minsta varmare. Så jag bestämde mig för att det inte spelade någon roll utan klev in i duschen sköljde av mig, och tvättade mig med svamparna. Och precis när jag blivit klar så känner jag hur värme börjar komma från vattnet. Roligt nu passar varmvattnet på att komma. Men det var bara att kliva ur duschen och torka sig. Jag gick tillbaka in i mitt rum och hittade inga sjukhus kläder så tog på mig mina egna istället. Sedan kom en sjuksköterska och såg att jag inte fått några kläder så hon gick och hämtade det. Sen fick jag också 2 tabletter till. Båda skulle vara långtidsverkande och lite lugnande. Sedan hade klockan blivit 20 över sju och det var dags att börja rulla neråt. Först av allt när jag kom ner var att jag fick komma till något stort rum där det log en massa människor som väntade på operation. Där fick jag ta puls och syresättning. Allt såg bra ut. Jag väntade ytterligare en stund och tillslut kom några och hämtade mig.
Jag fick komma in i ett för rum där jag fick byta säng till en ny brits. Sedan satt dom in nålarna i armveckan som man skulle använda som så att man kunde snabbt och enkelt ge morfin sprutor där igenom och så. Sen när jag kom in där så fick jag först en vanlig mask som man bara får syre igenom, och sedan satt dom till något i luften som man somnar av eller något, haha jag mins bara att jag skulle stänga ögonen för att blinka men sen så somnade jag tydligen. Då var klockan kvart i 8.
ca 15.00 kom jag Sanna Mangs, ut med 9 kotor stelopererat och någon cm längre.
Nästa gång jag vaknade så var jag på intensivandelningen. Jag mins att jag kände mig grymt törstig men när jag frågade efter vatten så fick jag tydligen inte dricka, så mamma och pappa fick sitta och badda en liten bomullsgrej med vatten och dutta på läpparna. Jag mins att varje andetag man typ tog gjorde skit ont. Och det värsta var att man bara ville röra sig men när du väl försökte så gjorde allt bara ont. Jag var vaken till och från men inga längre stunder precis.
När jag senare vaknade mer mot natten så frågade jag om jag inte fick dricka, och hon sa att alt såg så pass bra ut att det inte kunde skada. Vatten har nog aldrig varit så gott i hela mitt liv.




Fortsättning kommer imorgon!